Att sätta sig att rita är verkligen ro för själen 😃 önskar man kunde sätta sig varje dag. 😄 

Jag har en tråkig sak som hänt här i livet, våra katter är verkligen allt för mig, dock har vi/jag fått tagit ett väldigt svårt beslut för några månader sedan. Vår ena katt blev sjuk igen och jag ville inte att hon skulle få lida även fast hon var så ung så ska man inte behöva bli sjuk gång på gång och äta en massa tabletter livet ut. Vår katt drabbades av uvi - urinvägsinfektion vilket troligtvis hade tagit på njurarna också med tanke på att hon var bara 2 år. Hon fick somna in 😢 mitt lilla 💖 Gu så ja saknar henne. Men nu slipper hon lida och ha ont. Veterinären tyckte det var ett bra beslut men tungt. Med tanke på att hon var ung och fått uvi. Så veterinären sa även har hon fått det redan nu så kommer det tillbaka. 

Visst det är vanligt att katter drabbas men vår älskling fick gå med det länge innan jag kom på vad som möjligtvis var fel och det visade sig då vara uvi som jag trodde. Sedan fick hon medicin och det gick över men det kom snabbt tillbaka. Hon verkade smärtpåverkad och ha väldigt ont så jag bestämde mig för att prata med veterinär och då fick det bli som det blev hon fick då somna in vår lilla Pipan 💖 ett sånt beslut suger att få göra. Det är en katt som jag verkligen saknar 😢 ne nu kan jag inte skriva mer då börjar jag störtgrina... vila i frid gumman 💖 

Men nu har vi har fått en underbar kattpojke, en jättegosig kille som ska vara och hälsa på alla människor. Såhär mysig är man : 

Vårat ena lillhjärta har sprungit bort ... Började med att hon var borta i 1 vecka, då hittade vi henne, åååh de måste jag ju bara berätta... När Pipan hade varit borta i ca 4-5 dagar så gick jag och sambon ut och letade och ropade på henne bara för att. Sedan när vi kom till ett hus med ladugård så kommer hon fram mot mig, jag klappar henne för att se så att allt går bra, sedan tar jag upp henne men då bli hon som stortokig, sambon kommer mot mig för att hjälpa mig med katta, vi vet fortfarande inte varför hon gjorde som hon gjorde, hon måste ha blivit rädd. Men iallafall så fick vi försöka hålla i Pipan men hon bet mig i flera fingrar och sambon fick också något bitmärke och klösmärke. Hon lugnade ner sig till slut och jag kunde hålla i henne utan problem, hon fick ligga i min jacka för att se om vi kunde få hem henne, men tror du inte på rackarn när vi ska gå därifrån så kommer en bil och skrämmer henne så att ja, hon bet mig i fingret IGEN och där brast det för mig jag både skrattade och grät på samma gång, fråga mig inte varför jag skrattade... Ja katta sprang ju in i skogen igen och det var inte lönt att följa efter. Mitt vänstra pekfinger hade blivit exktremt svullet och det gjorde ont så in i bänken!!!. när vi kom hem så sa jag åt sambon att han var tvungen att kippa ringen som jag hade på pekfingret för det gjorde så ont så jag viste inte vars jag skulle he mig. Tack och lov lyckades han få bort ringen från fingret så det kändes lite bättre eftersom ringen kunde gjort så att det blivit blodstopp. För mig blev det akuten nästa ! där jag fick en stelkrampsstruta, skulle hålla koll på fingret och åka in igen om det blev sämre, för ett kattbett, det är inget att leka med. Bettet hade som tur inte tagit på leden.

Om vi hade vetat att vi hade hittat henne så hade vi ju varit mer utrustade med handskar osv.. några dagar senare kommer hon hem som om ingenting hade hänt. Vi hade hon inne ett tag men nu är hon borta igen och har varit borta nu snart i tre veckor, tack och lov vet vi att hon lever och vars hon håller hus, men lilla rackaren vill inte komma hem och inte komma fram när man är och lockar på henne.. :( Tur det är sommartid och inte vintertid ute iallafall! 

Har otur att jag fortfarande har ont i fingret men det är ju som sagt mycket som ska läka och det tar väl låååång tid förståss. Det är ca 5-6 veckor sedan jag blev biten nu... huvva.